Kurser, doser av Disco och Latin Jazz..

Clandestino..
 ..., i fredags. Drop In med Alberto och Erika från SSD, riktigt bra. Footworkdelen var inte för svår, och hanterbar längd.

Musiken var inte lika bra som de senaste två gångerna, återfall i den gamla stilen? Lite för..., tja..., "röjig" i mitt tycke. På deras andra dansgolv utomhus, på terassen, spelades det låtar med mer klass. Men där var ju golvet blött så det var förstås tomt.

Vad hände med tankarna på att ha olika teman? "Rumba Caliente", OK.., de kör väl efter sin personliga smak, som kanske passar latinos som inte dansar salsa på vårt sätt, som tycker att vi salseros krånglar till det med teknik och moves till musik de hörde hos sina far- och morföräldrar. 

Men visst, man har kul ändå och får väl vara nöjd med att de i alla fall spelar några OK låtar. Man ser fram mot att hänga där en fredag efter en hård arbetsvecka.

Men till Jonny's på söndagarna kommer det allt fler riktigt bra dansare..
 

Salsakursen var kul, hade lite svårt att bena ut var jag skulle sätta fötterna i Wilsons "Chicken Wing"-moves, men det gick väl någorlunda till sist.

Stället är osannolikt - sunkhak med tveksamma bekvämlighetsinrättningar, Jack Vegas-maskiner, tokbillig öl och storbildsskärmar för fotbollsfanatikerna, och sen dessa söndagssalsare ...
 

..., från när och fjärran.

Får bli två låtplock denna gång..

Croma Latina med "You To Me Are Everything" kanske inte så stilren högklassig "salsa", men låten är lätt, luftig och allmänt oemotståndlig. Jag gillar som alltid Rita Renzis röst och frasering. Hon larvar sig inte, gör sig inte till och nedlåter sig inte till att bli överdrivet känslosam. Sjunger rakt på, litar på melodin och sin röst.

Här har vi det brittiska originalet från 1976, med tidsenliga snickarbyxor och allt...
..., sweet.., klart den förtjänar en salsaversion, och Croma Latina har ju visat sig mycket kapabla till sådana prestationer.

Discohits är trevligt, men man är ju tacksam för att Wilson levererar min dos Latin Jazz..

"La Bruja Negra" (Den svarta häxan) med timbaleron Joe Torres. Låter väldigt New York, och vissterligen föddes han i Spanish Harlem, men han växte upp i Los Angeles, där hans enda album spelades in 1966. Lagom obskyrt, från en av genrens mer bortglömda pionjärer.

Här i en liveversion med The Estrada Brothers