Lindy och tre dagar i Västervik

Som sagt så gick det att klämma in två kurser i Västervik, den ena blev ju Salsa medel/avancerad, som jag redan skrivit om.

Den andra fick bli en nybörjarkurs i Lindy Hop.

Av någon anledning möts jag ofta av antagandet att jag är Lindydansare i botten, vet inte varför. Jag kan inte grundstegen och bara sett lite swingdans på Youtube.

Men det är ju ett skäl att börja...

För det andra så är ju musiken ofta helt fantastisk. Det är ens förbaskade plikt att dansa till den..., och för det tredje så har jag fått smak för festivalcampinglivet och vill åka till Herräng nästa gång.


Historia
Linjestilen inom salsan har lånat massor från de nordamerikanska swingdanserna, New York-dansare pendlade mellan swingstället Savoy i Harlem, och mambostället Palladium vid Broadway.


Rötterna
Amerikansk jazz- och swingmusik har gemensamma afrikanska rötter med det som många säger är unikt kubanskt. Afrikanska rytmer med västerländska melodier.


Samspelet
Dans- och musikstilar har utvecklats tillsammans, i ett samspel mellan musiker och dansare. På den tiden var musik mest något som kom från människor på en scen till de som var där och lyssnade och dansade. Musikerna såg vad som fick igång folk, och anpassade sig därefter.

Ibland känner man det när man dansar till livemusik, någon sorts interaktion som är grymt läcker. Inbillad eller inte..

UPDATE! Filmen är "Swing Fever" från 1943. Kay Kyser ( huvudpersonen) and his Orchestra och Marilyn Maxwell som sjunger. Dansarna är 18-åriga Jeanne Phelps; mer känd som Jeanne Veloz, hon lever än och har sin egen sajt. Killarna är Don Gallagher och Lenny Smith)


Burkar
Idag ser många musik som något som kommer ur en elektronisk burk. Det är rätt normalt att strunta i historia, vilka som har gjort den, bakgrunden. Lite synd kanske.., att känna till lite grann kan ge musiken innehåll och mening, det blir roligare eller i alla fall intressantare. Men visst, folk har kul på sina egna sätt antar jag.



Kursen
Sex timmar kurs under tre dagar, olika instruktörer varje gång...


Första dagen hade vi Eva och Eddie, som gick igenom Eight Count, ett av Lindyns tre grundsteg (det finns väl inte fler?!)

Jag önskar jag hade en video, men när det var dags så fick jag inte filma, hmm..., inte bra..

Lärarna sa att de inte visste om det var OK för arrangörerna. Nåja.., jag tycker nog att en instruktörs ska veta svaret på en så förutsägbar fråga istället för att göra antaganden.

Assumptions are the mother fuckups, och visst visade det sig felaktigt. Arrangörerna struntade i vem som filmade vad. Men någon film hann jag aldrig få, så nu har jag glömt stegen, fördömt...

Jag tröstar mig med ett filmklipp av söta Sugar Sullivan dansande på Savoy, hon är någon sorts danslegend som till och med var på Herräng Dance Camp 2004.



Alltid när man tagit sin första lektion i en ny dans är man en total naturbegåvning. "Wow, det är funkar ju, jag har talang.., yeah!!!", för att leva i den villfarelsen en stund drog jag med mig några mig några nybörjare till Lindyscenen.

... där "Stockholm Swing All Stars" spelade. De var härligt elegant svidade, skickliga musiker..

Grundstegen satt ju inte, så jag improviserade vilt och tittade mig omkring på de riktiga lindydansarna för att försöka göra något liknande. Det gick ju otroligt bra, min talang var gränslös. Ett dansgeni..

Sen blev jag uppbjuden av en kvinna som kunde sina saker. Hon väntade sig steg jag inte hade en aning om. Så jag försökte göra "rätt", vilket självklart inte funkar när man inte kan något. Sen kom jag av mig och fick återvända till verkligheten och salsagolvet. Helt OK det också..


En vacker kväll och natt med klar stjärnhimmel. Poolen såg lockande ut..

Jag tror jag kom i säng någon gång vid tvåtiden. Härligt.



Fredagslindy - Charleston
Nästa dag var med två lärare från England, festsalen i slottet

Joseph & Trisha Sewell från England...

Nu skulle vi lära oss Charleston på två timmar

"Come to me my children.." inledde Joseph..

... med allvar och vördnad visade de en filmsnutt - "Hellzapoppin' ", från 30-talet, med Whitey's Lindy Hoppers och legenden Frankie Manning. Det var rörande att se deras kärlek och respekt för dansen och dess traditioner.

De hade en fantastisk utstrålning och var säkert bra lärare, men tyvärr, för mig kraschade lektionen.


Rotera leden?
Vi stod på tre led, och där längst bak såg jag inte mycket av vad de höll på med. Man brukar väl rotera leden i sådana lägen? Det spelar ingen roll hur karismatiska de är om jag inte vet vilken fot som ska i backen när.

Det är klart, det kanske är svårt att undvika kaos med partnerbyten om man samtidigt ska rotera leden. Men än sen? Hellre att det en tjej hamnar hos fel kille, än att man inte ser vad som händer.


Ingen räkning?
De använde inte siffror när de räknade, utan olika ramsor och instruktioner om vilken fot som skulle i backen. För mig funkade inte det alls. Jag vill höra siffror och se fötter, räkning.

Kanske en vanesak, när jag frågade om deras val av metod efteråt sade de att många hade svårt att hitta takten i musiken, att siffror inte funkade för ovana dansare. De frågade om jag var musiker.

OK, men alla där var ju hyfsat vana, visst hittar sådana takten, särskilt salsadansare som är vana vid mycket mer komplicerade rytmer?


Ramsor, öron istället för ögon..
Jag antar att det faktum att de ropade ut instruktionerna "left", "right", "rock step", "kick" etc skulle ha kompenserat bristen att man inte såg något, men, tja.., nej...

Många gav upp i pausen och satte sig ned.

I och för sig kan jag tänka mig att deras metod kan vara bättre när man vant sig. Men för en tvåtimmarslektion med sådana som är vana vid räkning funkade det inte alls. Vissa gillade det, andra inte.

Så här var grejorna vi skulle göra i alla fall..



Lördagens nybörjarlindy
Här hade vi ännu en ny lärare, Ulrika Larsdotter Ericsson, och oj vad hon var bra.., dags för Six Count

En lysande pedagog. Lugn och metodisk, allting förnuftigt upplagt, använde siffror. Visserligen var jag nog lite trött och stod mest och skumpade sådär som bäbisar brukar göra framför teven när de gillar någon låt.

Men med lektionen var det inget att klaga på..,

... förutom att Ulrika också var snål med videofilmandet. Hon gick med på att filmas, men då utan vare sig räkning eller musik. Då blir ju videon rätt oanvändbar. Suck...


Illa illa, för min del. Jag vill ju liksom ha med mig något från en intensivkurs under tre dagar, och så får man inte filma ordentligt utom på mer än en av kursdagarna.


Varför inte video?
I salsasvängen har jag aldrig varit med om det. Men för att sätta sig in i lindylärarnas situation så kan man ju tänka sig att videofilmning faktiskt kanske är ett problem för dem, på ett annat sätt än för salsainstruktörerna.


Musiken är enklare än salsan, inte lika invecklade rytmer. Den inbjuder verkligen till improvisation, och det kan ju hända att man utifrån någon nybörjarkurs och lite videos kan få för sig att, "nu kan jag det här..", och visst dansar man, man kanske till och med dansar bra. Men förmodligen dansar man inte Lindy, fast man tror det.



En rimlig ambitionsnivå..
Nåja, det blir att se vad jag kan göra av det. Lindy blir förmodligen ett sidoprojekt, akrobatiken intresserar mig inte. Det får räcka om jag kan lära mig tillräckligt för att socialdansa på en enklare nivå

Coola killar ska ju vara "so money"..

.., och då gäller det ju att vara redo för allt..

Det kan räcka med lite grundkompetens